Misstänker att min kropp lixom samlar på sig föda inför någon eventuell händelse av svält. Praktiskt kan tyckas i dessa tider av mörker och kyla. Här är mina bevis på det hela.

Bevis 1: Jag sitter på bio. Märker att jag tappar ett chips någostans, ev bara en liten bit av ett chips. Men ändå. Sitter där och famlar i mörkret, men kan inte hitta det. Vidare när filmen är slut och jag är på väg hemåt känner jag något som skaver innanför byxorna. Kommer hem och voilá! Där var chipset! Det hade vandrat en bana innanför min tröja och vidare ner i mitt byxben.

Bevis 2: Satt och åt lunch. Inget konstigt med det. Inget alls förren jag ska prova kläder i ett provrum och då trillar det ner en kikärta från bröstfickan på min tröja. En liten ärta som legat där sen lunchen.

Ja, rent spontant kanske ni tänker att man minsann inte alls blir mätt på vare sig en chipsflaga eller en kikärta. Men är man riktigt riktigt hungrig hade jag gärna välkommnat båda.

Hm, kanske man kan se det som någon typ av superkraft. Praktiskt i vilket fall som helst är det. Så länge matresterna inte ligger till sig för länge. Såklart.

Melodifestival!!
Så var den här igen. Som vi har längtat!! På radion pratas det om glitter och bakom kulisser och klädchocker.
Alla är fantastiskt förväntansfulla. Deltävlingarna börjar. Hur ska det gå, vem går vidare?


Well, inte vet jag. Och inte är jag ledsen för det.
Jag bah, wiiiiiii, jag vet inget, och jag mår bra!

Kolla att baginboxen är ordentlig (eller tja, räcker nog om den är någorlunda stängd) stängd innan du sätter in den i skåpet.

Jag gillar att det är alldeles slaskigt ute nu när all snön börjar töa upp, det känns lite som att gå i sorbet.

Så underbart härligt. Frysen är avfrostad som ni kan se nedan:

FÖRE:

EFTER:

Nu känns det helt otroligt att man kan öppna frysen och ta valfri grej därifrån utan att först behöva ta på sig ullunderställ och lovikavantar. Problemet är ju bara vad jag ska göra av dessa, som nu ju har blivit hemlösa..

Tips? Någon?

Göta petter, hemmet är ju alldeles gnistrande! Och det på en måndag?

Dammsugaren har snurrat runt på golvet, moppen regerade och dammtrasan har fyllt sin uppgift.
Det luktar rent överallt. Och det knastar inte längre under fötterna. Sitter nu i min rena soffa och fnittar.

Dammråttor is no more.

Idag såg jag solen i Malmö. Det var här den var. Jag var ute och lapade lite solsken och lyssnade på fågelkvitter.
Sen gick vi tillbaka till jobbet och jobbade lite i guld. Jag har det bra jag.

Idag var vi på ett terrarium och tittade på en massa ormar, ödlor och apor. Det var hemskt festligt.

Sist träffade vi på Douglas. Han spelade Kapten Efraims gojja i Pippi-filmerna. Det satt en lapp på hans bur där det stod att han kunde femtio ord och vifta med foten.

Pfft. Säger jag. Vi försäkte få honom att prata men allt han gjorde var att skratta åt oss.

Det lät iofs väldigt roligt. Tokfågel.

Att slänga kameran i toaletten.


Ja, jag är väldigt glad attjag lyckades tygla den tanken.

Var ju bara tvungen att testa mina fina julgransskott, och tja vad kan jag säga mer än att jag förstår älgarna.
Detta var ju gott!

Ska gå och läggas nu. Och sova i tusen år.

Nja, mer sannolikt till kl sju. Jobbigt att sova, har drömt så mycket äventyrsdrömmar och härjat bland Bert Karlsson och zombies och blivit operarad på en och samma natt, inte konstigt man är så himla trött på dagarna.

Det bästa med att ge sin kille blommor är att dom får bo hemma hos mig.

Ganska finurligt om du frågar mig.

Jag gjorde det!

Jag gick upp vid första signalen. När jag sedan satt där vid frukostbordet i lugn och ro hade jag hunnit med att duscha, föna håret och alla såna där tjejsysslor. Utan stress och utan att borsta tänderna samtidigt som jag äter frukosten.

Och.

Jag kunde inte tro att det var sant.
Det är så att man får en tår i ögat.

...till att gå upp vid första signalen väckarklockan ljuder imorgon!
HA!

Känn på den.
Återkommer om hur det går. Imorgon då såklart.

Undra varför man slänger glas halv elva en lördagkväll?
För att man har fest och att det plötsligt svämmar över av tomflaskor, är min mest sannolika förklaring.

Ja. Grannar, jag säger då det.