Min farmor

Min farmor kan vara en av de absolut vänligaste, snällaste, raraste och mest kärleksfulla personer jag vet.
Hon är så fin. Tänker på alla och är oerhört omsorgfsull och givmild på alla sätt och vis.

När vi har hemma hos mamma och pappa och sorterade ut våra gamla leksaker och teckningar blev vi bjudna på fika hos farmor. Hela gänget traskade ner på kaffe och nybakad sockerkaka med vanlijfyllning. Och ja, det är precis lika gott som det låter. Och ja, jag gick fortfarande vid tidpunkten för denna delikata och mysiga fika på socker, mjöl och mjölkfri diet.
Och ja, Jag tittade med långa ögon på när de andra mumsade.

Men vilken besvikelse som dök upp hos farmor när hon insåg att mammas och pappas två hundar inte följde med på fikat. Hon hade ju till och med förberett två små utsökta tapasassietter, som stod redo på diskbänken, färdiga för att serveras till hennes små fyrbenta vänner.



Leverpastej och skinka. Större djurvän får man leta efter.
Och behöver jag ens säga att hundarna älskar farmor?

Dagarna på dagarna

Efter att bara ha jobbat och jobbat de senaste veckorna har mina bloggvärden varit låga.
Så här ungefär har statusen varit:

Inspiration: 0%
Trötthet: 98%
Påhittighet: 2%
Ork: 5%
Uppfattning om antal dagar som förlutit sedan senaste blogginlägget: -3%
Antal dagar jobbade i sträck: 12

Alltså har det varit lite sisädär på senaste tiden. Men efter att ha haft en ledig och mysmysig helg är jag tillbaka!

 
Dessutom fick jag en extra ledig dag!

Alltså har jag varit ledig hela dagen idag!
Så det var bara att slänga på sig leopardnaglarna och få ut mesta möjliga!



Dagens första duktiga, näst efter att gå upp överhuvudtaget vill säga. Styka tvätt!


Efter att avklarat denna husmorssyssla med bravur, toppade jag min klädnasomvårdning med att sy några behövliga stygn i en pyamas.
Raskt vandrade jag vidare mot sopsorteringen. Nu är hushållsoporna, matavfallet, plasten, kartongen, glaset och metallinsamligen tömd. 
Gick till om med till mataffären och pantade burkar.

Givetvis ryckte det till i min dåliga samvetesnerv, inte kan jag neka sos barnbyar 48 kr?


Eftersom jag ändå var i mataffören var det lika bra att storhandla. Nu klarar vi oss en vecka eller två. Eller lite mer om det krisar. Vi tycks alltid kunna trolla fram mat. Inte en dum egenskap alls faktiskt.



Efter att först langat upp alla varor på bänken för vidare transport till skafferi och kyl var det sedan dags för ännu en nyttosyssla!

Putsa skorna!


Nu kan det vara vinter ett halvår till. 

Avslutar dagen med en semla (!!) (min diet är över!! Plus att Elias önskade en i söndags men inte fick en då. Och vem är jag att inte överraska på min lediga dag?!)

Så semlan och en omgång av det nyinköpta guitarrhero som damp ner på dörrmattan idag fick avsluta dagen.

Helt klart en fullpottspoängsdag!
Jag kan verkligen tänka mig att bli husfru.

Oanande talanger

Det är fullt ös dagarna i ändå. Vi håller på att byta lokal på jobbet så det är mycket att stå i. Väldigt mycket. Det ska bäras, målas, skruvas och stuvas. Och så har vi fått för oss att bygga nya montrar. Alltså jag och Carolina.

Ända sedan hon föreslog det tänkte jag  i stil med "det kan väl inte vara så jäkla svårt" och nä. Eh. Man, hm lär sig ju under arbetets gång lixom. Precis innan vi skulle sätta i gång slog det mig dock, jag har nog aldrig byggt något.
Det blev som ett litet överraskningskonstaterande, när vi redan inhandlat plankorna till bygget..

Men så i helgen var jag hemma hos mamma och pappa för att ta hand om alla gamla leksaker, makaronikonst, och diverse teckningar som producerats under årens lopp. Och vad får jag se!?
De här:


Och här går jag runt och säger att jag aldrig byggt något!?
Jag har ju till och med byggt en bil!
 

Snacka om att nedvärdera sig själv.

Sånt som guldsmeder gör



Ser ni hålet. Visst är det vackert? Och vad är så märkvärdigt med detta hålet undrar ni kanske samtidigt som ni gäspar lite. Jo ser ni. Det här hålet har jag sågat ut. Med en sticksåg!
..

..

Ballt va!? Jag visst ente ens att man kunde såga hål  som är 4 cm i diameter med sticksåg och nu har jag gjort det. Med sticksåg.
Jag. Känner. Mig. Händig.

Sen fick jag ett annat uppdrag. Att ta bort en gammal mjukfog.

Det kan i ärlighetens namn vara en av de tradigaste sakerna jag gjort. Så segt. När någon kletade på den från början var ju tanken att fogen skulle sitta ordentligt och det gjorde den. 
Men känslan när jag fick bort stora bitar...


Den känslan. Kan lätt jämföras med sommarens första glass, en semesterdag, ett kalas, att laget man hejar på gör mål eller känslan den dagen man klarade uppkörningen.

En fantastisk känsla. En frihet!
En Wowkänsla!

Semlaaaaa

Jag går för tillfället på en diet. Eftersom jag haft så mycket problem med allergiska symptom. Nysningar, kli i ögonen och täbbt näsa, fick jag denna diet som ordnination. Enligt dieten måste jag utesluta mjöl, mjölk, nötter och socker.

Och voliá! 

Inga nysningar, inga kliiaga ögon och nästan ingen täppt näsa alls. In nääästan tre månader jag har uteslutit dessa fyra. Och det har gått bra. Över förväntan. Inte alls så svårt som jag trodde. 

Tills nu.

Semeltider.

Allt jag tänker på är semlor. ALLT. Och inte nog med att det är semeltider, nu uppfinns det massa nya varianter på semlor. Wrapsemlan är bara ETT exempel på semelhybrider. Dom är ju överallt. Jag har sett korv med bröd i semelvariant. (?!) Till och med det får min mun att vattnas. Jag är så sjukt sugen på semlor så jag vet inte var jag ska ta vägen. Och detta bakverk är ju verkligen en sammanfattnig på vad jag inte får äta. En sammanfattning i mjukt, fluffigt och sött mungodis.
Min hjärnaktivitet går så mycket upp i att fantisera om selmor att jag är säker på att om någon hade öppnat mitt skallben, så är jag säker på att det inte hade legat en hjärna innanför, utan en gräddig och flocksockerpudrig selma.


En bild som på ett mycket bra sätt visar min passion för selmor. Från en tid då jag fick.

90-talet ringde

 
Det går väl knappast någon förbi att vi håller på att rensa ut i lägenheten. Och idag fortsatte det hela. Det började med att jag skulle rensa ut en byrå och sedan fortsatte det. Det gör det nästan alltid. Jag börjar, ser en ny låda öppnar den och fortsätter. Sedan är organiseringsmanin ett faktum.
Och så mycket roligt man hittar. Det här fräna halsbandet till exempel. Hade man ett sånt var man ball.



I en svart läderrem skulle det vara. 
Under just när dessa balla halsbanden kommer på modet igen?


Workmode

Slutade tidigt som attans idag. Redan klockan tre! 
Så när jag ändå var i "workmode" var det lika bra att fortsätta i samma takt. Så när jag gått från jobbet kastade jag mig på min röda springare a.k.a min cykel och köpte inte mindre än tre förvaringslådor. Lukt, fukt och insektssäkra lådor att förvara saker i källaren. Med lådorna på pakethållaren tar jag sikte mot vår bil, ut och rasta den, nu med lådorna i bagaget. Hem till vår gata. Ser en p-Lisa. Får parkering en meter utanför vår lägenhet. Bryr mig inte om att betala parkeringsavgift eftersom jag nu rör mig förtare än ljuset. Vips är förvaringslådorna i lägenheten och i bagaget är ist tre stora och fulla kassa med saker till loppis. Kör raka vägen till loppisen och skänker våra bortsorterade prylar. Styr nu mot garaget återigen och byter ut den röda bilen mot den röda cykeln. Trampar mot ingelsta kalkon och köper "månadens vara" Sex paket kalkonfärs i frysen senare sitter jag nu och avnjuter ett glas rött.


Resten av kvällen kommer att spenderas till att fila naglarna. 

 

TraderaLycka

 
Jag har ju verkligen gått in i rensningsmode. Flera kassar till loppis och en del saker som fått se insidan på en soppåse. Och så har jag provat på det där med tradera!

Alltså. Det är ganska roligt. Det är tråkigt att skriva själva annonsen och mäta och räkna up porto. Men sen. 
Bara luta sig tillbaka och vänta på bud. Det är inte alltid det dykt upp och på något har det blivit mer än jag förväntat mig.  Och idag. Idag fick jag mitt allra första omdöme!

 
Det gjorde min dag!

Så av bara farten slängde jag upp några annonser till.

Lik

Jo, rensning och städning på gång som sagt. Hittade den här i en låda.



Detta är ett självporträtt. Det ska alltså vara en avbild av mig. Detta var under mina tidigare år, närmare bestämt var jag 6 år då leran formades under mina händer.
 Äh. Jag vet inte. Jag tycker faktiskt inte att det är speciellt likt?
Skulle kanske vara de ängsliga ögonbrynen?
Hursom. Denna lerklump är ett typiskt exempel på att man inte han spara allt. Men nu finns det förevigat på foto. Digitala foto tar ju nästan ingen plats alls.

Harmoni i hemmet

Så inleddes projekt rensning. Efter en intensiv start av diverse rensning på prylar i min gamla lägenhet som blivit kvar trots att Lillebror bott där sedan typ mars fortsatte vi med källarförådet. Det finns mycket.  Väldigt mycket prylar, pryttlar och småsaker. Och nu har jag bestämt mig att vara tuff. För det går inte att spara varenda täckning jag målade när jag var liten. Det är omöjligt att hysa femtioelva handdukar i olika storlekar och det är konstigt att vid snart 30-års ålder ha kvar sina mjölktänder. I en burk alltså. Hade varit ännu märkligare om de suttit kvar i munnen.



Ett par, tre kassar till loppis. En kvarglömd vagn ska säljas. Och saker ska stuvas och märkas.

För snart är det dags att åka hem till mamma och pappa och ta reda på min gamla docksäng, dockvagn osv osv osv. Never ending story.

Fast visst är det väl så att den som spar han har? Och flest prylar när man dör vinner?

Knapphändig information

Det är inte så speciellt ofta jag förflyttar med med bil i stan. Malmö är ju inte så stort och mest är jag ju hemma eller på jobbet och då är ju cykeln ett utmärkt förflyttningsfordon. Dvs om man inte får punka femtioelva gånger. Då får man ju räkna in att pumpa cykeln i varje morgonrutin.

Men en kväll skulle jag ändå hoppa på bussen. Och möts av det här:




"Flyttad" Ja, så må så vara. Men sen tog pappret slut? Informationen tycktes tillräcklig? Om den är flyttad betyder det ju att den fortfarande rullar. Bussen går. Bara inte där. Utan någon annanstans? Och det är....?

Någon annanstans ifrån som man får gissa eftersom det inte står.

Undra

Det har ju smitts en hel del smycken under min tid som guldsmed. Vissa saker kommer man ihåg och tänker, de där det var riktigt bra. Vid tanken på andra vill jag nog gärna krypa upp bakom skämskudden och gömma mig en stund. Det blev kanske inte som man tänkt sig, eller så har man helt tänkt om nu. Dessa örhängena är dock sådana som jag är väldans nöjd med. De hade jag med på en utställning och fick dessutom sålt!

Då börjar genast nästa tanke, som gärna flyger igenom huvudet när man går tillbaka i smyckesarkivet som ligger lagrat i hjärnan. Vad hände sen?



Har dom varit med på någon rolig fest? Eller kanske på en resa? Eller kanske tappades ena ganska snart efter köpet så att de aldrig blev använda? Eller gavs de bort?

Jag hoppas iallfall att de skänkt mycket glädje till bäraren!


Sämsta tiden NÅGONSIN!

Så kom dagen! Det jag aldrig trodde skulle ske. Det jag bara sett i mina fantasier.

Idag. Köpte jag ett medlemskort på ett gym.

...

...

...

Jag vet. Jag är lika förvånad och chockad som ni är. Och med tanke på att man tydligen bara kunde köpa för ett år och att det kändes som om det kostade sju triljoner kronor så ska här banne mig tränas.

Idag körde jag således mina första 5 kilometer på några månader. Men tiden. Sämsta någonsin. 1,8 kolometer på 45 minuter... Iallafall om man tittar på hur runkeeper registrerade min lilla tripp. Tyyyyyydligen funkar inte runkeeper på löpband..




Gillar ändå att det ser ut som om jag sprungit någonstans fast jag verkligen bara stod på ett och samma band.
Och väldigt, väldigt bra att det fanns en mätare på bandet. Annars hade jag nog börjat gråta om jag bara hade en tid på 45 minuter och 1.8 kilometer. Visserligen är det nog en bedrift att kunna springa så jädrans långsamt.

Så. 5 kilometer på 40 minuter. Sämre än innan men med tanke på att jag måste hänga på bandet minst två gånger om dagen för att motivera mitt kortinköp är jag nog snart uppe i en hyfsad tid.

Göttigt

Mamma och pappa har en bastu som vi provade i julas. Alltså. Hur. Gött?
Jag har väl aldrig varit en bastumänniska direkt. Tycker det är skönt att värma sig lite med upp till några väldigt höga temperaturer, nä då kan ni räkna bort mig.
Tycker dock att det var så perfekt göttigt hos mamma och pappa. Inte så fasligt varmt. Det var absolut max 60 grader. Helt lagom och kände man att man blev lite kokt så fick man öppna dörren och vädra lite. Och man fick gå ut i vinterkylan en sväng, sitta på en bänk och spana ut i mörkret för att sen gå in och värma sig igen. Man fick göra det flera gånger. Och det blev så där lagom varmt. Sådär varmt och gosigt som sängen är när man vaknar på morgonen.



Jag kan absolut tänka mig att hälsa på dom fler gånger!

Bara, bara trevligt

Jo. Förra helgen hade vi besök av en av mina bröder och hans tjej. Så väldigt trevligt när dom kommer till stan, och dessutom kom dom med ett ypperligt förslag att gå till vår lillbrors jobb och äta lunch. Obs! Han jobbar på restaurang. Stället heter "Spoonery" av den enkla anledningen att all mat som serveras är fullt möjlig att äta enbart med sked. Vi snackar långkok och grytor. Väldigt smarrigt.



Här är ett exempel. Linsgryta med ris. Intages med sked.
Tycker namnet talar så för stället. Lite som att man äter med pinnar när man äter sushi. Det bara är så.
Förutom att min bror och hans tjej som båda sätter sig vid bordet, nöjda och sugna på att hugga in. Med varsin gaffel?

Nåja.

Får väl bjuda in dom hit igen så att dom får prova en gång till.
RSS 2.0